Hur arga får vuxna bli? Ja, det är en bra fråga och också titeln på Anna-Carin Magnussons senaste bok. Vart går gränsen mellan ilska och våld egentligen och hur vet vi att barn far illa?
Barn som är, eller har varit, utsatta för övergrepp i någon form har svårt att berätta för en vuxen om det som hänt och väljer i stället en kompis om de vill berätta. Det finns flera anledningar till detta men en viktig sak är att vi vuxna har bristande kunskap och inte öppnar upp för samtal och frågor som kan kännas svåra.
Anna-Carin Magnusson är specialistsjuksköterska med lång erfarenhet av att möta våldsutsatta barn. Reflexmässigt när vi säger våld går tankarna till fysiskt våld men våld är mycket mer än så. Hota och skrämma är bara ett par exempel.
– En sak som #metoo förde med sig var att vi fick ord för att börja lyfta, reflektera och prata om gränser för sexuella övergrepp. Du kommer ihåg alla kommentarer då som; ”får man inte ens ge en kram nu” och liknande? Det blev tydligt att de fanns en osäkerhet om vart gränsen gick. När jag pratar med vuxna om våld kommer det också fram en osäkerhet om just vart gränsen går för våld.
Anna-Carin handleder i dag inom psykosocialt arbete där hon ger kunskap och verktyg till de yrkesgrupper som möter barn, och därmed också barn som är våldsutsatta. Många frågor hon får handlar just om hur man ska veta vart gränsen går: När blir det våld. Men frågorna handlar också om hur vi kan prata om våld med barn, vilka ord funkar att använda och hur ska man göra för att våga öppna upp för samtalet.
– Först och främst har vi den juridiska delen om vad som är våld men vi behöver också se till vart gränsen går för det enskilda barnet. Alla barn ska känna sig trygga och de måste också få känna sig trygga med att kunna säga till om det blir situationer där de upplever otrygghet. För det är klart att vi kan bli arga. Arg är en känsla. Det är hur vi beter oss när vi känner oss arga som vi behöver tänka på. Vi får aldrig bete oss så vi gör illa barns tankar och känslor.
När en vuxen undrar vart gränsen går tipsar Anna-Carin om att fråga barnet; ”hur känns det för dig när jag blir arg?”.
– Kanske tycker barnet att det känns okej när du blir arg men inte när den andra föräldern blir arg. Fråga vidare och ta reda på hur barnet upplever de situationerna.
Att öppna upp för de här samtalen behöver inte vara så svårt. Böcker kan till exempel vara en stor hjälp. Emil i Lönneberga är ett exempel där vi kan problematisera och förklara hur en vuxen inte får göra mot ett barn. Förklara att våld är när man gör illa någon och det behöver inte vara att göra illa någon på utsidan utan handlar också om att göra illa nåns insida.
Anna-Carins senaste barnbok Hur arga får vuxna bli? är en bok som ska stärka barn att berätta men är också en utmärkt ingång för vuxna att lyfta ämnet. Till boken finns också en vuxenhandledning att ta hjälp av och som passar alla vuxna som möter barn. Här finns förslag på bra frågor att ställa kring upplevelser och känslor men också konkreta förslag hur vi kan hjälpa barn att fundera över vilka vuxna de själva skulle kunna prata med, hur man kan hjälpa sin kompis att prata med en vuxen och att det finns bra och dåliga hemligheter.
– Många vuxna som misstänker att barnet är utsatt agerar inte för att de är rädda att ha fel. Har de fått ta del av ett barns berättelse kan de känna en osäkerhet om de ska lita på det barnet berättar. Kom ihåg att barn i grunden vill hålla allians med föräldrarna och att det är vanligare att de ljuger för att försvara dem. De har också en kognitiv begränsning och en berättelse bygger därför alltid på något de känner till. Fråga därför vidare. Ibland kan det vara så att situationen handlar om något annat än hur det först verkade men det kan också vara så att det handlar om något som behöver tas vidare till en orosanmälan.
Anna-Carin understryker vikten av att bekräfta barnets upplevelse och känsla.
– Avfärda eller förminska aldrig det barnet uttrycker. Fråga nyfiket vidare utan att låta dömande. Vi behöver vara lite elastiska när vi frågar barn om känsliga saker helt enkelt.
TIPS:
- Våga fråga! Och fråga flera gånger. Barn upplever att vuxna inte frågar tillräckligt. Första gången de får frågan kanske de inte är beredda att svara.
- Lyssna, bekräfta. Avfärda aldrig och låt aldrig dömande. Skriv eventuellt ner ord som barnet säger.
- Hjälp barn att fundera över vilka vuxna de har runt omkring sig som de kan berätta jobbiga saker för. I familjen, släkten, skolan, eventuell ledare, kompisars föräldrar med fler.
BOKEN
Hur arga får vuxna bli?
Författare och illustratör: Anna-Carin Magnusson
Passar åldern: 4–9 år
https://www.annacarinmagnusson.se/
Boken handlar om att man som barn kan vara utsatt för våld från föräldrar eller andra vuxna. Det är inte okej och det är aldrig barns fel. Samtidigt som boken berör ett allvarligt och otäckt ämne är tonen vänlig och hoppfull. Boken beskriver samhällets skyddsnät och att vissa yrkesgrupper har till uppgift att lyssna på barn och hjälpa till när det förekommer våld i familjer.
Boken kan användas i skolan som underlag för diskussioner om våld och barns rättigheter. För dessa sammanhang kommer det att finns en lärarhandledning att ladda ner från antingen författarens eller förlagets hemsida.
Boken kan också användas i stöd och behandlingsinsatser inom till exempel socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin, på kvinnojourer och Barnahus.