Torgny Steen tycker att vi måste omdefiniera synen på rörelse i samhället.
– Vi behöver inte träna för att vara fysiskt aktiva. Nu blir det lätt ett hinder att du först ska ha flashiga kläder och vara vältränad innan du börjar träna, säger han.
Text: Anna Fredriksson
Beroende på vad vi vill med vår rörelse kan vi välja nivå.
– Att gå ut med hunden, klippa gräs och hugga ved är exempel på lågintensiv vardagsrörelse som har positiv effekt. Lägger vi in en andra växel och börjar motionera är det puls och intensitet som gäller. Drar du på för fullt och vill springa Ultravasan behöver du träna och bygga upp dig under längre tid för att klara det, säger Torgny Steen.
Han menar att den rörelse som krävs för att eleverna ska må bra och öka inlärningen handlar om att regelbundet få in fysisk aktivitet under hela skoldagen.
Ska det schemaläggas?
– Ja kanske, eller så får man lita på pedagogens kompetens att känna av när och vilka elever som har spring i benen eller behöver röra sig för att kunna tänka och behöver få utlopp för det. Låter man eleverna själva känna efter så vet de oftast vad de behöver göra. Men det går inte att börja med det här i 9:an, då blir det lätt pinsamt och motstånd.
Fysisk aktivitet i anslutning till klassrummet kräver inga ombyten innan och efter varje rörelsemoment. Fyra, fem minuters rörelse för barn med svårigheter att koncentrera sig, hjälper och räcker långt, menar Torgny.
Rörelse har blivit en utbildnings- och klassfråga. Skolan ska sträva efter att jämna ut klasskillnader, men likvärdighet är en utopi, tror Torgny. Han vill att det bara ska finnas två betyg i idrott och hälsa: godkänd och icke-godkänd.
– Om vi vill att barnen ska må bra och lära sig sunda regler till hälsa då ska vi inte bedöma dem där. Det är inte upp till skolan, men man är så inkörd i betyg.
Torgny menar att det inte är ovanligt att de barn som är väldigt fysiskt aktiva och också duktiga på idrott ändå inte når de högsta betygen eftersom det innehåller teorimoment.
– Äntligen finns det ett ämne som de har chans att briljera i naturligt, men ändå uppnår de inte på pappret det högsta omdömet.
Tävlingsmomentet har barnen i sig i alla fall, det behöver inte uppmuntras under skolidrotten.
– Det spelar ingen roll att jag säger att jag tittar på samarbete, den egna utvecklingen under terminen och inget annat, de kollar ändå på vad de andra gör och vill komma före. De tävlar ändå, de behöver inte betyg för det. Frågar du mig förstör det möjligheten till rörelseglädje under skolidrotten.
Överplanerat
Eleverna är ovana vid att få fria händer och förlorar sin kreativitet. När Torgny bad sin mest självgående klass att bygga den bästa hinderbanan de kunde tänka sig och köra i den som de ville visste de knappt vad de skulle hitta på. Istället för planerade aktiviteter på rasterna, vill han se att eleverna själva får välja eller hitta på aktiviteter.
–Vi överplanerar barnens aktiviteter, därför slutar de med idrott när de är 15. Då har de haft fyra träningar i veckan plus match i flera år. Det hämmar kreativiteten och gör att barnen tappar intresset.
Vad ska man göra som förälder om man har ett barn som mest sitter vid en skärm. Ja framförallt får man investera tid och engagera sig i sina barn tycker Torgny Steen. Gå ut och gå med barnen. De flesta av oss behöver det själva.
– Det finns ingen som skulle må dåligt av att spendera mer tid med sitt barn ute. Säger man att nu får du hänga med ut i två timmar då blir det gnäll såklart. Men hittills har det aldrig hänt att barnen inte tyckt att det varit kul efteråt. Jag förstår om det kanske inte är så inspirerande att gå i ett förortscentrum. Vi försöker gå ut i skogen, elda, grilla korv, dricka varm choklad, sådana där gamla grejer. Idag lever vi så artfrämmande att många barn, och vuxna, är rädda för att gå ut i skogen. Här behöver vi vuxna förebilder visa vägen.
Läs mer:
Tillsammans med specialpedagogen Inger Knutsson har Torgny Steen skrivit boken:
18 smarta rörelser – stärk din hjärna, må bra och nå dina mål. Skolan – Jobbet – Idrotten
torgnysteen.com